Under 2010 stabiliserades efterfrågan på koncernens huvudmarknader. Kredittillgången har också förbättrats efter en period av turbulens på finansmarknaderna. Råmaterialpriserna uppvisade dock ett volatilt mönster och prispress rådde på koncernens huvudmarknader.
Electrolux har ett strukturerat och proaktivt sätt att följa och minska de viktigaste riskerna. Kapaciteten har tidigare justerats för att möta den svaga efterfrågan, rörelsekapitalet har strukturellt förbättrats, prisfokuseringen har ökat, inköpsprocessen av råmaterial har ytterligare förfinats. Nedan följer en beskrivning av de viktigaste riskerna samt hur koncernen arbetar för att kontrollera och begränsa dem.
Affärsrisker
Electrolux förmåga att öka lönsamheten och avkastningen till aktieägarna bygger på tre grundstenar: innovativa produkter, starka varumärken och en kostnadseffektiv verksamhet. För att lyckas krävs ett effektivt och kontrollerat risktagande. De viktigaste riskerna att hantera för närvarande beskrivs nedan.
Variationer i efterfrågan
Under 2010 stabiliserades efterfrågan på vitvaror på Electrolux huvudmarknader. Efter tre år av nedgång (2006–2009) växte den nordamerikanska marknaden med 5 procent under 2010. I Europa ökade efterfrågan i Västeuropa något (1 procent), medan Östeuropa efter en tid med djup nedgång växte med 6 procent, dock från låga nivåer. I Latinamerika avtog tillväxten i Brasilien efter att stimulanspaketet upphört, medan övriga marknader växte kraftigt. I Asien/Stillahavsområdet stabiliserades den australiensiska marknaden medan de asiatiska marknaderna fortsatte att växa starkt.
Den svaga efterfrågan under tidigare år har gjort att verksamheten i Electrolux bedrivs med ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande på 60 procent. Trots detta har koncernen lyckats uppnå en rörelsemarginal på över 6 procent, exklusive jämförelsestörande poster. Kraftfulla åtgärder och besparingspaket i koncernen har visat att Electrolux snabbt kan justera kostnadsnivån när efterfrågan på koncernens produkter viker.
Priskonkurrens
På de flesta av de marknader där Electrolux är verksamt råder en stark priskonkurrens. Priskonkurrensen är särskilt påtaglig i de lägre prissegmenten och i produktkategorier med stor överkapacitet.
Prispressen ökade under året på koncernens huvudmarknader. Ett statligt subventionsprogram för miljövänliga produkter ledde till en hög volatilitet i efterfrågan i Nordamerika. Subventionsprogrammet genererade ökad efterfrågan under det andra kvartalet. När subventionsprogrammet upphörde sjönk efterfrågan under det tredje kvartalet, vilket ledde till att producenters och återförsäljares lagernivåer ökade. För att upprätthålla efterfrågan och minska lagernivåerna inleddes kampanjdrivna prissänkningar. I Europa föll också priserna, främst i Ryssland, Sydeuropa och Norden. Prispress rådde även i Australien.
Kund- och leverantörsexponering
Efter år av konjunkturnedgångar och osäkerhet på finansmarknaderna stabiliserades läget för koncernens återförsäljare och leverantörer under 2010.
Under fjärde kvartalet 2009 försattes en av koncernens stora återförsäljare, tyska Quelle, i konkurs. Detta har medfört att koncernens försäljningsvolymer under så kallade private labels har minskat. Nyförsäljningen av vitvaror till IKEA i Europa har till viss del kompenserat de lägre volymerna.
Electrolux har en noggrann process för kreditbedömning och uppföljning av återförsäljarnas finansiella situation. Hanteringen av krediter samt ansvar och befogenheter för kreditbeslut regleras i koncernens kreditpolicy. Kreditförsäkringar används i vissa fall för att reducera kreditriskerna.
Råvaror och komponenter största kostnadsposten
En stor del av Electrolux kostnader hänför sig till materialkostnader. Electrolux köpte under 2010 komponenter och råvaror för cirka 44 miljarder kronor, varav cirka 20 miljarder kronor avsåg råvaror. De råvaror som koncernen främst är exponerad mot är stål, plaster, koppar och aluminium.
Marknadspriserna på råmaterial steg under första halvåret av 2010. Under andra halvåret sjönk marknadspriserna på stål inledningsvis för att mot slutet av året åter öka. Electrolux använder sig av bilaterala avtal för att säkra prisriskerna på stål. En viss del av råvaruinköpen sker på löpande basis. Jämfört med 2009 var kostnaderna för råmaterial cirka 1 miljard kronor högre under 2010.
Omstrukturering för konkurrenskraftig tillverkning
En stor del av Electrolux tillverkning har flyttats från högkostnadsregioner till regioner med lägre kostnadsbas. Omstruktureringsprogrammet startade 2004. Under 2011 förväntas de sista kostnaderna att tas. Totalt omfattar programmet cirka 8,5 miljarder kronor i kostnader och kommer att generera cirka 3,4 miljarder kronor i årliga besparingar jämfört med utgångsläget år 2004.
Omstruktureringen är en komplex process som kräver hantering av en rad olika aktiviteter och risker. Ökade kostnader i samband med flytt kan påverka enskilda kvartals resultatutveckling. Vid flytt av tillverkning är Electrolux även beroende av att leverantörer av komponenter och insatsvaror kan leverera på ett kostnadseffektivt sätt.
Finansiella risker och åtaganden
De finansiella riskerna i koncernen regleras av den finanspolicy som antagits av Electrolux styrelse. Hanteringen av dessa risker är centraliserad till koncernens finansavdelning och sker till stor del genom användande av finansiella instrument. Redovisningsprinciper, riskhantering och riskexponering beskrivs mer i detalj i Not 1, Not 2 och Not 18.
Finansieringsrisk
Koncernens målsättning är att den långfristiga upplåningen ska ha en genomsnittlig förfallotid på minst två år, en jämn förfalloprofil och en genomsnittlig räntebindningstid på ett år. Vid utgången av 2010 uppgick upplåningen i koncernen till 12 096 Mkr, varav 9 590 Mkr avsåg långfristiga lån med en genomsnittlig löptid på 3,3 år. Lån är främst upptagna i EUR och SEK. Räntan på total upplåning var vid årsskiftet 3,2 procent. Vid årsskiftet 2010 var den genomsnittliga räntebindningstiden för långfristig upplåning 0,9 år. Under 2011 och 2012 kommer långfristiga lån uppgående till cirka 3 300 Mkr att förfalla till betalning. Per den 31 december 2010 uppgick likvida medel till 12 805 Mkr.
Koncernen har även två outnyttjade kreditfaciliteter. Den första med en löptid på 7 år uppgår till 500 MEUR och förfaller 2012. Den andra med en löptid på 7 år uppgår till 3,4 miljarder kronor och förfaller 2017. Med utgångspunkt från lånevolym och räntebindningstid under 2010 skulle en förändring av ränteläget med 1 procentenhet påverka koncernresultatet med +/– 60 Mkr. Se Not 2 och Not 18 för mer information om upplåning.
Pensionsåtaganden
Vid utgången av 2010 hade Electrolux åtaganden för pensioner och förmåner på cirka 22 miljarder kronor.
Koncernen förvaltar pensionstillgångar på cirka 19 miljarder kronor. Vid utgången av 2010 var cirka 42 procent av tillgångarna placerade i aktier, 41 procent i obligationer och 17 procent i övriga placeringar.
Nettoavsättning för ersättningar efter avslutad anställning uppgick till 957 Mkr.
Förändringar av tillgångarnas och åtagandenas värde från år till år beror främst på hur ränte- och aktiemarknaderna utvecklas. Ändrade antaganden om den genomsnittliga livslängden och kostnader för hälsovård är exempel på andra faktorer som påverkar pensionsåtagandena.
Kostnaderna för pensioner och förmåner i resultaträkningen uppgick 2010 till 741 Mkr. För att ha en god kontroll och en kostnadseffektiv förvaltning av koncernens pensionsåtaganden är hanteringen av åtagandena centraliserad till koncernens finansavdelning. Electrolux använder räntederivat för att säkra delar av pensionsriskerna. Se Not 22 för ytterligare information.